Esbjörn Hazelius, luta/gitarr/fiol och Johan Hedin, nyckelharpa/mandolin, gör svindlande vacker folkmusik, storslaget sorgesam, med instrument som aldrig gnisslar utan har en varm, mjukt rundad ton.
Varför de låter som få andra vet jag inte. Kanske beror det på inspelningsstudion, eller att instrumentbyggarna fått till en särskild lyster i klangen.
”Traditionell” står det på flera av sångerna och man börjar ju fundera över om den källan är outtömlig.
De skriver egna låtar också, till exempel Hazelius vackra och humoristiska ”Tretton år”. Och som om den suveränt smidda musiken inte vore nog så sjunger de också – tvåstämmigt när så krävs. Ett suveränt album.
Björn Stefanson