Nu har countryvågen kommit till Sverige på riktigt. Så kändes det när Tomas Ledin sjöng om hembygdsromantik och barndomsminnen i lördags kväll. En svensk cowboy med rötterna på display, även om det än så länge är övervägande svensk folkmusik vi hör. Men countrystuket ligger i tiden, vilket inte minst framgångarna med ”Jills veranda” visar.

Ledin själv njuter i fulla drag redan i inledningen med ”När kärleken kom”. Han understryker direkt att den här gången är det nyskrivna sånger vi ska få höra.

Låtskrivandet tog tio år

Det tog Ledin nästan tio år att skriva de här låtarna. Tillsammans med det imponerande sjumannaband han har med sig lär de ha utvecklats ännu mer. De är som Ledin uttrycker det ”kriminellt begåvade”. Passande nog heter de Höga kustenkapellet, liksom albumet heter ”Höga kusten” och där var det också premiär i februari. Fint nog håller konserten linjen i princip fullt ut. Trots att det är handlingen allt cirkulerar kring, står musiken i fokus under konserten. Där pressas allt ut så långt det är möjligt, även när materialet inte alltid ger så spännande svängrum.

Berättelserna berör i sin allmängiltiga enkelhet. Ledin bjuder på godbitar ur det förflutna, precis som i den förra showen, om hans eget liv som artist. Den här gången är det barndomens rosa skimmer över hjältarna farfar och DavyCrocket, surströmming, sjöbodar, ”Abborrgrund” och evighetslånga sommarlov. Middagar där barnen fick sitta och lyssna på de vuxna. Något vi tog för givet i vardagen förr, som nästan har försvunnit nu. Men också om skotten i Ådalen, då farfar Jonas gick med i tåget.

Full pott för mellansnacket

En annan rolig detalj var en av de första låtarna han skrev, som pappa Folke hittade inspelad på band. Lägg även till en vacker spelglädje, inte minst i just ”Höga kusten” och en publik som är med hela vägen.

Förutom fiskeromantiken får även en någorlunda sann skröna om en olycklig sjökapten plats. Jag gillar det. Tomas Ledin får faktiskt full pott för väl avvägt mellansnack. På slutet får farmor Svea och mamma Margareta vara med också. Svea porträtteras kärleksfullt i välkända ”Ä lu oäten” och Margaretas uppväxt i Mogata uppmärksammas. Det satt släkt i salongen den här kvällen. Och det hela övervakades av Sveas trasmatta, som var upphängd i bakgrunden.

Toppar och dalar saknas

Det saknas lite toppar och dalar. Tills det är dags att avsluta. Då dundrar gänget på med en halvtimmes jammande. Munspel, banjosolon, galet vacker nyckelharpa och ljuvligt dragspel fick ta mer plats. De skapade om gamla hits som ”Hon gör allt för att göra mig lycklig”, ”Vi är på gång” och ”En del av mitt hjärta”.

Ledin avrundade bland annat med att citera PO Enquists rader om att vi alla ska dö, men att vi ska leva varje dag tills dess. Sedan tar publiken i från tårna när de sjunger med i ”Just nu!”.

”Ska det vara nödvändigt att åbäka sig sådär” sa grannen däruppe vid barndomens smultronställe efter Ledins det första framträdandet i tv. Ja, efter den här fina kvällen tycker jag faktiskt det. Vi fick en rejäl trerätters med extra dessert och det låg ett dallrande ooooho, woohoo och yihaaaa kvar i luften när allt blev tyst igen. Efter de stående ovationerna.

Fotnot: Ledinavslutar sin månadslånga Sverigeturné i Linköping 30 mars.